perjantai 17. toukokuuta 2013

Tove Jansson - Winter im Mumital

"Die ganze Welt ist gestorben, wägrend ich schlief. Diese Welt gehört einem anderen, dem ich nicht kenne. Vielleicht die Morra. Und diese Welt ist nicht so gemacht, dass ein Mumintroll in ihr leben kann."

Winter im Mumintal (Trollvinter 1958, Benziger 1970, die Übersetzung von Dorothea Bjelfvenstam) erzählt von Einsamkeit, Gewohnheiten, Verwirrung - und natürlich von Winter. Mumintroll hat im Winter aufgewacht und kann nicht wieder einschlafen. Außen ist die Welt ganz anders geworden: Das grüne und lebenshaftige Tal ist kalt, weiß und still. Mumintroll will es nicht akzeptieren. Er trifft viele Geschöpfe, z.B. Tooticki, Kleine My und einen Hemul, aber fühlt sich doch einsam. Wenn die Sonne schließlich aufgehen beginnt, ist das Muminhaus voll von den geheimnisvollen Gäste.
    Es ist so schön Mumins auf andere Sprachen zu lesen. Sie sind nicht zu hart und doch muss man den Mühe machen, ihr zu verstehen. Die Atmosphäre war nicht so schwer als im Buch 'Sent i November'. Sie war einigermaßen froher. Die Welt im Winter ist ja kalt und schrecklich aber der Frühling kommt immer.
   Die Themen waren wichtig. Einsamkeit und Angst gegen neue Sache sind bekannt überall. Man kann einsam sein auch unter den Menschen. Am wichtigsten ist Neues zu lernen versuchen. Mumintroll lernt richtig; er hält nicht so hart an den Traditionen und versteht, dass man andere Weise haben kann.
    Ein schönes Buch (mit erschreckenden Bilder...)! Lies, bitte!

keskiviikko 15. toukokuuta 2013

Coscinny och Uderzo - Asterix ~ Tvekampen

Tvekampen (Le combat des Chefs, 1966, Hemmets Journal AB 1980, ny översättning av Ingrid Emond) är ett berättelse om romarnas försökning att ha Asterix by för dem. Två romarna hittar på att tvekampen kunde vara en bra konst. Om en ledare utmanar den andra för tvekampen, måste han accepterar det. Romarna har planer för Miraculix också, för att han kunde inte koka trolldryck. Då vore den galliska byn inte oslagbar...
    Varje finländare känner säkert Asterix. Den intelligenta och modiga krigare, som är alltid redo att möta nya äventyr. Hans dumm men sympatisk vän Obelix tycker jag mest. Han menar alltid bra men förorsaker problem. Asterix, Obelix och Idefix är lite som Tintin, Haddock och Milou. Asterix och Tintin är kloka och modiga huvudpersoner, som man kanske tycker inte mest om. Obelix och Haddock gör fel och riskerar oft allt men är sympatiska och gulliga. De är förtroligare än huvudpersonerna. Milou och Idefix är mer på backgrund men oft räddar de alla.
    Asterix är alltid Asterix. Jag älskade de här personerna som liten flicka och nu också. Deras värld är så bekant och en del av mit barndomshet. Som vuxen ser man hur våldsam den är men det spelat ingen roll. På konstigt sätt är den här världen trygg. Om man vill läsa nånting rolig och tröstelig, lönar det sig att låsa Asterix!
    Naturligtvis rekommenderar jag! Vokabulären är ganska svårt men man förstår ju händelser.

maanantai 13. toukokuuta 2013

Hergé - Tintins äventyr ~ Krabban med guldklorna

Jag har varit flitig och läst mycket på svenska och tyska. Det menar flera skrivningar på de här språken.
    Tintin är en av mina favoritfigurer i serier. Han är lite irriterande eftersom han är så klok och förnuftig men lyckligtvis han inte lyckas alltid. Tintin och sina vänners äventyr har oft ganska seriösa meningar men på väg sker humoristiska saker. Människor stumblar, missförstår och gör komiska fel. Därför läser jag serien gärna.
    Den här serien angår narkotikor. Tintin får ett råd om smuggel och börjar att undersöka saken. Han fångs av kriminaler och hämter till ett skep, där drug finns. På skepet träffas han den första gången kapten Haddock. Under äventyr möter de bland annat beduiner och löjtnant Delcourt.
    Det var roligt att läsa den här serien på svenska eftersom jag hade inte förr gjort det. När jag var på lägre kurser läste jag alla Tintins äventyr. Språket var inte så svårt men kaptens svordomer var ganska hårt att förstå. Så synd att jag har ingen svensk ordbok.
     Vem rekommenderar inte Tintins äventyr? Läs dem!

perjantai 3. toukokuuta 2013

Tove Jansson - Sent i November

"Jag har aldrig förut gått vilse, tänkte han muntert. Och jag har aldrig förr varit genomvåt! Han slängde med armarna och kände sig som dendär i visan, han som gick ensam i regnet tusen mil hemifrån och var vild och fri. Hemulen var så glad! Och snart skulle hän få varmt kaffe på verandan."

Sent i November (Schildts 1970) är en ganska skrämmande och mörk bok. Den är full av ångest, rädsla, osäkerhet - och våt höst. De olyckliga personerna försöker vara glada och fria men det är hårt. När de försöker vara vem dem riktigt vill vara, går det inte.
    Jag glömmer alltid hur mörka och mystiska Janssons böcker är! Atmosfären är verkligen mörker på svenska eller så det känns... Som barn förstod jag det inte, böckerna var bara roliga sagorna. Nuförtiden lägger jag märke till djupare nivåer. Jansson har vetat, vad som ångest och skräck är - mörkret inom huvudet. Alla bokens rollfigurer har sina egna problem och besattheter: Filifjonkan städer, Hemulen ordnar, Tofsan kan inte uttrycka sina känslor och Onkelskruttet vill glömma nästan allt. All av dem vill vara som Muminfamiljen, som har rest ut till havet.
    Jag tyckte om bokens värld. Fast det är lite pessimistik, har den också glada och positiva ton. Tofsan blir arg och vinner sin monster och Filifjonkan hittar fred. Var och en lämnar det tomma Muminhus ganska nöjd och äntligen återvänder Muminfamiljen.Slutet är början.
    Jag rekommenderar! Janssons böcker är inte så hårt att läsa på svenska. Allt förstod jag inte men det gjorde ingenting.